Katolske røster om Kosovo-krisen

Flera katolska hjälporganisationer hjälper flyktingarna från Kosovo. Bland dem finns Jesuitordens Jesuit Refugee Service. Deras International Director, Mark Raper SJ, säger: "Vi är alla chockerade av detta krig som avslutar vårt århundrade, där arméerna inte strider mot varandra utan istället går lös på civila och civila mål."

FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, sade i fredags till FN:s människorättskommission i Génève att hon undrade om NATO-bombningarna egentligen är lagliga och om de leder till något. I ett slutanförande vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève sade hon: "Om det inte går med diplomati så kommer Kosovo att bli totalt tömt på albaner, samtidigt som serberna utsätts för ett oändligt bombande. Det måste finnas bättre sätt!"

Vatikanens ståndpunkt sammanfattades i torsdags av Vatikanens representant i OCSE ärkebiskop Mario Zenari. "Påven har begärt att Jugoslaviens folk skall få leva i harmoni i sina länder, att deras flyktingar får återvända hem och att vapnen tystnar. Vatikanen har också uttryckt förhoppningen att en internationell fredsbevarande styrka på marken skall hjälpa folken att leva i fred tillsammans. Vatikanen är övertygad om att enda sättet at lösa konflikten är genom en dialog som bygger på respekt för lagen och historien."

Bill Canny är generalsekreterare för den internationella katolska migrationskommissionen, som grundades 1951 efter det andra världskriget. Han intervjuades av Vatikanradion i Génève i samband med människorättskommissionens möte och sade att påvens uttalanden för fred är viktiga.

"Alla NGO-organisationerna är för fred", säger Bill Canny. "En del av dem är också motståndare till NATO:s bombningar. Alla är med påven när han vädjar om fred. Världens regeringar är känsliga för vad påven säger och behöver hans moraliska ledning."

Omvärlden kan hjälpa dem som lider i Kosovokrisen både materiellt och andligen, säger Pater Mark Raper på Jesuit Refugee Service. "Många människor undrar vad de kan göra för att hjälpa till. Det viktigaste är att vi ber för freden," betonar Mark Raper. "Om vi ber betyder det att vi själva vill leva våra liv i fred även om vi provoceras."

"Makedonien, Albanien och Bosnien vinner omvärldens respekt både som länder och folk när de tar emot flyktingarna. I dessa länder har oräkneliga familjer öppnat sina hem för främlingarna," berättar Mark Raper. "Precis som i Guinea, som har tagit emot omkring 400.000 flyktingar från Sierra Leone, och i Tanzania där det finns omkring 300.000 flyktingar från Burundi, så är det de fattigaste människorna och de fattigaste länderna som är mest generösa."

Och kanske är det viktigt att få rätt proportioner på flyktingkrisen i Kosovo. Ledaren för FN:s flyktingkommissariat UNHCR:s Afrikankontor säger att krisen i Europa kan leda till att de europeiska länder som ger störst bidrag till UNHCR nu kanske kommer att ge bidragen till flyktingar i Europa i stället för i Afrika. Det säger Albert-Alain Peters. Förra veckan sade UNICEF att Kosovokrisen kan leda till att man glömmer de 22 miljoner människor i hela världen som också tvingas leva som flyktingar. UNICEF nämnde kriserna i Angola, Sierra Leone, Eritrea och Ethiopien. Den 29 april uppskattades Kosovoflyktingarnas antal till 371.000 i Albanien, 154.400 i Makedonien, och 62.800 i Montenegro. Det finns åtta miljoner flyktingar i Afrika. Två miljoner av dem har flytt från krig i Afrikas horn, bland annat från länder som Somalia, Etiopien och Sudan.

Vatikanradions skandinaviska program/OB/1999-04-30