Hieronymus trodde att Horeb och Sinai var samma plats. Flera moderna forskare tror att Horeb är namnet på hela bergstrakten omkring Sinai. Berget kallades troligen Sinai eller "Guds berg" redan före Moses. Idag syftar namnet på hela halvön.
Både judiska och kristna traditioner är överens om att bibelns Sinai bör ha legat i trakten, men det är osäkert exakt var. Sedan 300-talet räknar man med att det är berget Jabal Musa, men en del detaljer i bibelns beskrivning gjorde att redan Hieronymus trodde att Sinai var det närbelägna Jabal Serbal. Där finns det rester av ett 300-talskloster. 527 valde Justinianus att bygga det berömda klostret vid norra sluttningen av berget Musa i stället.
Sankta Katarinaklostret är en ortodox kyrka som styr sig själv även om den är knuten till det ortodoxa patriarkatet i Jerusalem. Abboten väljs av munkarna, som idag är 23, och vigs av den grkisk-ortodoxe patriarken i Jerusalem. Då får han titeln ärkebiskop av Sinai, Paran och Raitho. Man använder inte ordet abbot utan titlen egumenos: den nuvarande heter Damianos. Förutom munkarna omfattar stiftet 900 personer, mest fiskare i At-Tur, antikens Raitho vid Röda havet.
Den plats där den brinnande busken skall ha stått ligger på 1500 meters höjd över havet. Här bosatte sig några anakoreter, alltså eremiter, troligen på 300-talet. 527 beslöt kejsar Justinianus i Konstantinopel att bygga ett kloster vars kyrka vigdes till Maria. Den brinnande busken sågs som en symbol för hennes jungfrulighet. Redan 530 försågs klostret med befästningsmurar eftersom det flera gånger hade plundrats av rövare. På 600-talet erövrades Egypten av araberna men klostret skonades i utbyte mot att man byggde en liten mosék innanför klostrets murar. Moskén står fortfarande kvar och där samlas "gebelyeh", bergsbeduiner som vördar Moses som profet och i flera hundra år har arbetat som vaktmästare i klostret.
Från början lydde klostret direkt under kyrkan i Jerusalem men patriarken i Konstantinopel beslöt 1575 att göra klostret självständigt. Klostret kom på 800-talet att uppkallas efter Katarina, martyr i Alexandria. Hennes kropp skall ha burits av änglar till berget Sinais topp. 1231 fördes de från bergstoppen till klosterkyrkan.
Klostret har en unik samling tidiga ikoner eftersom det aldrig berördes av bildstriderna på 700-talet, som innebar att mängder av kristna bilder och konstverk förstördes i östra medelhavsområdet. Särskilt känt är klostrets bibliotek med en en mängd antika och medeltida handskrifter. Här upptäckte forskaren Tischendorf vid mitten av 1800-talet en av världens äldsta bibelhandskrifter. Den är från 340-talet och kallas Codex Sinaiticus, boken från Sinai. Den är en viktig utgångspunkt för den moderna bibelvetenskapen eftersom den omfattar halva Gamla testamentet, hela Nya testamentet och en del tidigkristna skrifter som under senantiken ibland räknades till Nya testamentet som Barnabaas bev och Hermas' Herden. Codex Sinaiticus finns idag på British Museum i London. I Katarinaklostrets bibliotek finns ännu t ex en handskrift med en syrisk översättning av Lukasevangeliet från 300-talet. Under renoveringsarbeten 1975 upptäcktes ett hemligt rum med över 3000 föremål och handskrifter från 300- och 400-talen, bland annat sidor som saknades i Codex Sinaiticus.
Pilgrimer brukar vandra hela vägen upp till toppen av berget Sinai, 750 meter högre upp än klostret. Där finns en liten kyrka vigd till Treenigheten. Den byggdes 1993 på ruinerna av en kyrka från Justinianus tid.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB