Hopp til hovedinnhold
Publisert 4. september 2000 | Oppdatert 4. september 2000

1800-talspåven Pius IX, som saligförklarades tillsammans med Johannes XXIII, ses av många som en av historiens förlorare, en som fattade fel beslut framför allt när det gällde den katolska kyrkans världsliga makt. Men «Heligheten lever i historien,» påpekade påven. «Alla helgon är begränsade och betingade av att de är människor. När kyrkan saligförklarar ett av sina barn handlar det inte om att hylla enskilda historiska beslut. Det handlar snarare om att man kan se personens dygder som en förbild och hylla Guds nåd som strålar fram i dem.»

Och vad var det då som var så bra med denne omdiskuterade påve? Johannes Paulus II betonade framför allt hans trohet mot sitt uppdrag och den kristna tron och hans förtröstan på Gud. «Pius IX höll fast vid den uppenbarade sanningens arv på ett förebildligt sätt mitt under sin tids omskakande händelser. Han var ständigt trogen de plikter han hade som påve och gav alltid den främsta platsen åt Gud och de andliga värdena.» Pius IX var omstridd redan under sin livstid och det gjorde honom än mer förtjänstfull, menade påven: «Hans långa pontifikat var verkligen inte lätt, och han fick lida en hel del när han utförde sitt uppdrag i evangeliets tjänst. Han var högt älskad men också avskydd och förtalad. Men det var just mitt i dessa kontraster som hans dygder strålade. Tros det långa lidandet förlorade han aldrig sitt förtroende för Guds försyn, som han trodde styr människornas liv. Därför var han så fridfull mitt i all bristande förståelse och trots angrepp från fientligt sinnade människor. Han sade ofta till sina närmaste: `En människa kan bara göra sitt bästa och sedan överlämna sig till Guds försyn, som kommer att hela människans sår och tillkortakommanden.'

Med denna övertygelse sammankallade han det första Vatikankonciliet, som klargjorde en del frågor som diskuterades på den tiden och slog fast att tro och vetenskap inte strider mot varandra. I prövnings stund fann Pius IX stöd hos jungfru Maria. Han proklamerade dogmen om Marias obefläckade avlelse och påminde så om att i alla svåra situationer i människans liv strålar Kristi ljus i jungfru Maria starkare än synden och döden.»

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-09-04

Mer om: