Hopp til hovedinnhold
Publisert 13. mars 1999 | Oppdatert 13. mars 1999

Ingen seriös bedömare tror att Pius XII, påve under andra världskriget, skulle ha varit antisemit, som ibland har sagts. Men gjorde han tillräckligt för att hjälpa judarna? En livlig debatt har pågått i flera år om det hade varit bättre att påven gjorde fler offentliga protester i stället för att verka i det fördolda för att rädda så många som möjligt. Pius XII räddade livet på många judar med hjälp av kloster, där präster och nunnor gömde mängder av judar. Därför är det inte mer än rätt att den senaste boken om Pius XII och judarna (Yours is a Precious Witness: Memoirs of Jews and Catholics in Wartime Italy) har skrivits av en nunna som hör till just en av de kongregationer som hjälpte påven. Den amerikanska nunnan syster Margherita Marchione berättar om sin nya bok för Vatikanradion:

"Pius XII gjorde allt han kunde. Man kan nämna vad kommissarien för de judiska gemenskapernas förbund Giuseppe Nathan skrev i Vatikanens dagstidning 8 September 1945: ?Vi vill framför allt tacka påven och de präster och nunnor som enligt påvens föreskrifter såg de förföljda judarna som sina egna syskon.' Det var påven själv som sade till klostren att gömma de förföljda. I Rom och omnejd fanns det 150 kloster som gömde judar. Historikern Renzo De Felice har gjort upp en lista på dem. Vatikanens arkiv har gett ut tolv volymer med dokument som visar att påven ansträngde sig på alla sätt för att hjälpa judarna och att de var mycket tacksamma," fortsätter syster Margherita Marchione. "Bara för några veckor sedan hittade jag en artikel av Robert Nephews, en berömd reporter på New York Times, som var i Rom under kriget och som berömde Pius XII och vad han gjorde. Det var ett arbete som utfördes varje dag. Det vet vi nunnor i vår kongregation, för i Vatikanen fanns ett slags flyktingcentrum, där våra nunnor varje dag hjälpte påven att svara på brev från fångar och deras familjer som kom från hela världen."

Den australiske kardinalen Edward Cassidy leder Vatikanens dialog med judendomen. Han säger till Vatikanradion att det viktiga är att lyssna till vittnesbörden från de judar som räddades av påven och klostren. "Det viktigaste i den här boken är att den samlar så många vittnesbörd från judarna i Rom och andra områden som under kriget tog sin tillflykt till klostren och som räddades också tack vare Vatikanen som under två års tid såg till att de fick mat varje dag."

Vid presentationen av den italienska utgåvan av boken sade kardinal Cassidy: "När man gång på gång får höra talas om Pius XII:s tystnad om judarna tror man till slut att det är sant. Men det har ingenting att göra med vad som faktiskt hände."  Cassidy citerade vad Golda Meir sade när Pius XII dog: "Golda Meir sade att påven höjde sin röst för våra offer. Golda Meirs tal skulle i sig självt vara nog för att skingra varje tvivel om Pius XII:s engagemang för det judiska folket."

Vatikanradions skandinaviska program/OB/1999-03-13

KI - Katolsk Informasjonstjeneste (Oslo)

Mer om: