Natten mellan 19 och 20 augusti blev till en magisk natt för över två miljoner ungdomar som samlades tillsammans med påven Johannes Paulus II på en öppen plats i Tor Vergata sydöst om Rom. Ett folkhav vakade, bad och sjöng och sov sedan tillsammans under en oförglömlig natt som många upplevde som en andlig förnyelse, början på något nytt. I nattens mörker sov de flesta av de två miljoner ungdomarna under sensommarens stjärnhimmel medan några fortsatte att dansa och sjunga och andra sökte efter ett kapell för att be tillsammans.
Den fem dagar långa «Världsungomsdagen» i Rom kulminerade 19 och 20 augusti med att samla över två miljoner ungdomar till en vaka med påven på lördagskvällen i Tor Vergata strax sydöst om Rom. Efter att ha sovit utomhus avslutade ungdomarna och påven årets Världsungdomsdag med en mässa på söndagsförmiddagen för att sedan återvända till sina respektive länder.
Religiösa massmöten är något av en utmaning för en svensk som är van vid att söka Gud i ensamhet ute i naturen. «Vi nordbor har svårt att se Kristus i vår nästa,» kommenterade biskop Anders Arborelius under vakan. «Just en sådan här erfarenhet kan få många att upptäcka en ny sida av tron och dess verklighet.»
Påven beskrev själv ungdomsmötet i Tor Vergata som ett «trons laboratorium» - en dialog mellan Gud och människa där tron uppstår. «Också detta möte i Rom är ett slags trons laboratorium för er, dagens lärjungar, ni som bekänner Kristus på tröskeln till det tredje årtusendet. (...) Kära unga, är det svårt att tro i en sådan värld? Är det svårt att tro år 2000? Ja! Det är svårt. Det får vi inte dölja. Det är svårt, men med nådens hjälp är det möjligt!»
Världsungdomsdagen i Rom blev särskilt suggestiv av att den sammanföll med katolska kyrkans jubelår 2000 och riten att gå in genom den heliga porten i Peterskyrkan, som Johannes Paulus II öppnade på julnatten som är en symbol för att Kristus är porten till Gud. Under tre dagar, 16 till 18 augusti, strömmade ungdomarna genom Rom från den antika romerska kappkörningsbanan Circus Maximus, där 2000 präster hörde bikt på 32 språk i 300 biktstolar, och upp för paradgatan Via della Conciliazione upp till Peterskyrkan. Vandringen upplevdes av många som det mest suggestiva inslaget i Världsungdomsdagen. Värmen och trängseln gjorde det bara lättare att se vandringen som en askes. «Man kände att det var en riktig pilgrimsvandring. Alla var i rätt stämning och vi bad mycket tillsammans,» berättade Anna Hallonsten (25) från Umeå, ordförande för Sveriges unga katoliker. «Vandringen mellan Peterskyrkan och Circus Maximus var verkligen som en pilgrimsvandring,» berättar Benjamin Belding (19) från Lund. «Det var varmt och det var mycket folk tillsammans och ganska jobbigt och svettigt, vi hade inte fått någon mat, och det kändes ändå som ett slags pilgrimsvandring i ordets rätta bemärkelse med lidandet och så där.»
De flesta ungdomar åkte hem redan på söndagen direkt efter den avslutande mässan i Tor Vergata. 50.000 ungdomar som hör till den neokatekumenala rörelsen samlades på måndagen framför Peterskyrkan för att gå genom den heliga porten. Med sång och dans höll de kvar Världsungdomsdagens glada stämning ytterligare en dag.
Annars var det på måndagen dags att sammanfatta och kommentera. Vatikanradions generaldirektör jesuitpater Pasquale Borgomeo konstaterade på måndagen att också präster och biskopar var chockerade: «Varje gång vi går från våra formuleringar till en erfarenhet blir det en chock.» Roms borgmästare Francesco Rutelli gav röst åt alla Roms invånare när han sade att romarna nu kommer att sakna ungdomarna. Världsungdomsdagen var nog det roligaste som hänt i Rom på länge.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB